13.12.2006
KONJUNKTURPROGNOS
Enligt Tapiola Banks konjunkturprognos är de kortsiktiga utsikterna för den finska ekonomin goda.
– Den finska ekonomin växer med tre procent nästa år, uppskattar Tapiolagruppens chefsekonom Jari Järvinen. Tapiola Bank höjde tillväxtprognosen för nästa år med två tiondelar.
– Inflationen stannar rejält under två procent de två närmaste åren och arbetslösheten sjunker till under sju procent, tror Järvinen.
Ur Finlands synvinkel är den största riskfaktorn att USA:s ekonomiska tillväxt försvagas kraftigare än förväntat.
– Om tillväxten på den amerikanska bostadsmarknaden och i industrin avstannar kan detta starta ett händelseförlopp som leder till att den världsekonomiska tillväxten avtar kraftigt. Sannolikheten för en ”minirecession” i den amerikanska ekonomin är nu ca 50 procent, uppskattar Järvinen. En minskad ekonomisk tillväxt i USA betyder att dollarn åter sjunker i värde.
Enligt Järvinen innebär en starkare euro att den finska ekonomin avtar mer än genomsnittet för euroområdet.
– Om dollarn försvagas tio procent i jämförelse med huvudvalutorna sänker den finska totalproduktionens tillväxt med i genomsnitt 0,6 procentenheter.
Den privata konsumtionen som drivit tillväxten kan möjligtvis minska.
– Högre räntor och osäkerhet om hur hållbar tillväxten är kan senarelägga konsumtions- och investeringsbeslut, säger Järvinen.
Räntorna förblir måttliga
Räntorna i Europa kommer att vara låga de närmaste åren.
– För närvarande kan man inte skönja faktorer som skulle höja räntorna kraftigt, konstaterar Järvinen som tror att en dyr euro, ineffektiv användning resurserna och en långsam tillväxt även nästa år möjliggör en fortsatt låg räntenivå.
Järvinen varnar för alltför häftiga räntehöjningar.
– Aggressiva räntehöjningar kan försvaga ekonomin. En dyrare euro skulle hämma exporten och högre räntor skulle minska konsumtionen och investeringarna i Europa. Enligt Järvinen beror inflationstrycket på euroområdet fortfarande på kostnaderna och det finns inga tecken på en efterfrågerelaterad inflation.
Centralbanken i USA (FED) har närapå nått kulmen på räntehöjningsperioden. Trots minskad tillväxt och en lugnare bostadsmarknad har FED små möjligheter att sänka räntorna före nästa sommar. Räntehöjningar kan däremot inte helt uteslutas.
Bostadsmarknaden normaliseras
Försäljningstiderna för bostäder är längre än tidigare. Enligt biträdande direktör Vesa Immonen vid Tapiolagruppens fastighetsavdelning kan detta ses som ett tecken på att bostadsmarknaden normaliseras.
– Nästa år torde bostadspriserna fortsättningsvis följa inkomstutvecklingen. På områden med stor efterfrågan såsom i huvudstadsregionen kommer priserna att följa inkomstutvecklingen först i ett senare skede.
Enligt Immonen går det även att skönja ändringar i priserna för olika boendeformer.
– Priserna på gamla höghuslägenheter ökade jämt under året men ur ett landsomfattande perspektiv har priserna på egnahemshus sjunkit samtidigt som försäljningstiderna blivit längre.
Handeln med nya bostäder är fortfarande livlig även om den lugnat ner sig en aning från förra året. Priserna håller på att sjunka från siffrorna i början av året.
Den kompletta konjunkturprognosen finns publicerad på webben under adressen www.tapiola.fi/suhdannekatsaus (på finska).
Tapiolas konjunkturprognos 4/2006, prognos gällande 2007 – 2008
• Den världsekonomiska tillväxten avtog under tredje kvartalet och tillväxten förväntas avta ytterligare i början av 2007. Det alltjämt höga oljepriset samt räntehöjningarna i USA, euroområdet och Japan försämrar utsikterna. Realpriset på ett oljefat närmar sig redan priset under den andra oljekrisen.
• Tillväxten jämnas ut mellan olika världsdelar; tillväxten avtar i USA och ökar i euroområdet. En kraftig avmattning av USA:s ekonomiska tillväxt skulle neutralisera eventuella positiva överraskningar inom euroområdet. Med tanke på underskottet i USA:s bytesbalans är en långsammare men jämnare tillväxt lättare att upprätthålla.
• En korrigering av underskottet i USA:s bytesbalans kräver att de stora ekonomierna samarbetar inom valuta- och ekonomipolitiken. I praktiken innebär det att dollarn borde sjunka i förhållande till de andra huvudvalutorna och att styrräntorna stiger mer än väntat i USA och mindre än väntat i andra ekonomier.
• Bostadspriserna i USA har sjunkit vilket har en negativ inverkan på den privata konsumtionen. I Japan är tillväxten långsammare än tidigare i och med att tyngdpunkten flyttat från export till inhemsk konsumtion. Tillväxten på euroområdet är stark men den utomstående verksamhetsmiljön försämras snabbt och därmed kan tillväxtens hållbarhet ifrågasättas.
• Utsikterna för Finland är fortfarande bra under prognosperioden: ekonomin växer kraftigare än sin tillväxtpotential, inflationen förblir låg och arbetslösheten minskar under sin strukturella nivå. Tillväxten i exporten minskar avsevärt nästa år i och med att den världsekonomiska tillväxten avtar och dollar försvagas. En starkare euro avmattar den finska tillväxten mer en genomsnittet för euroområdet. En tio procents försvagning av dollarn i jämförelse med huvudvalutorna sänker den finska totalproduktionens tillväxt med i genomsnitt 0,6 procentenheter.
• FED:s räntehöjningar fortsätter. Trots långsammare tillväxt och lugnare bostadsmarknad är FED tvungen att höja räntorna under innevarande räntehöjningsperiod. Att utsikterna blivit sämre innebär inte automatiskt en långsammare inflation. Efterfrågan och kostnaderna förorsakar fortsättningsvis inflationstryck, men även de strukturella problemen förutsätter högre realräntor.
• ECB fortsätter gradvis höja räntorna mot en ”neutral” nivå. Tills vidare har räntehöjningarna inte stramat åt de penningekonomiska omständigheterna och styrräntan är fortfarande realt under balansnivån. Förstärkningen av euron i början av året motsvarar en räntehöjning på 25 baspunkter. Den kraftiga höjningen av långa räntorna i euroområdet är troligtvis över men på kort sikt finns det cykliska behov att höja räntorna. På lång sikt torde strukturella faktorer fortsättningsvis hålla räntorna nere.
• Inflationen i euroområdet och inflationen utan energisektorn närmar sig varandra, och i slutet av året kommer mätarna att visa ca två procent. Inflationen beror fortfarande på kostnaderna och det finns inga tecken på en efterfrågerelaterad inflation. ECB bör vara försiktig med räntehöjningar eftersom alltför aggressiva höjningar kan försämra både den externa (starkare euro) och den interna efterfrågan (minskning av konsumtion och investeringar). Dyr euro, ineffektiv användning resurserna och långsam tillväxt även nästa år möjliggör en fortsatt låg räntenivå.
• På grund av underskottet i USA:s bytesbalans finns det ett väsentligt tryck för en svagare dollar. På kort sikt får dollarn stöd av att FED förväntas höja räntorna men mot slutet av året kommer USA:s ekonomiska tillväxt att avta vilket innebär att dollarn återigen börjar försvagas i förhållande till huvudvalutorna.
• Den finska ekonomin tål bra högre räntor än de nuvarande, och en ökad försiktighet på bostadsmarknaden är bra i den aktuella situationen. Tills vidare har högre räntor inte påverkat bostadsmarknaden eller låntagningen. Risken är att hushållen blir alltför skuldsatta och att köpkraften används till återbetalning av bostadslån. Detta kan minska den övriga konsumtionen vilket skulle ha en negativ inverkan på de inhemska företagens verksamhet och sysselsättningen.
• Ur Finlands synvinkel är den största riskfaktorn att USA:s ekonomiska tillväxt försvagas kraftigare än förväntat. Detta skulle inverka negativt på exporten, finansierings- och nyttighetsmarknaden och konfidensindikatorerna. En kraftig avmattning på bostadsmarknaden i USA kan starta ett händelseförlopp som leder till att den världsekonomiska tillväxten avtar kraftigt. Sannolikheten för en (mini)recession i den amerikanska ekonomin är ca 50 procent.
• De långsiktiga utsikterna för Finlands ekonomi är fortfarande betydligt sämre än de kortsiktiga. Den åldrande befolkningen, långtidsarbetslösheten, konkurrensen från Fjärran Östern samt den stränga inkomstbeskattningen kräver omedelbara åtgärder.
• För låntagare och sparare innebär den högre räntenivån dyrare lån, men även bättre depositionsräntor. Trots att räntorna stigit kommer de troligtvis att fortfarande vara historiskt sett låga under de närmaste åren. En väsentlig ökning av räntorna förutsätter faktorer som för tillfället inte finns inom synhåll.
• Handeln med nya bostäder har avtagit en aning och priserna sjunkit i jämförelse med rekordsiffrorna förra året. Ur ett landsomfattande perspektiv har priserna på egnahemshus sjunkit och försäljningstiderna blivit längre under 2006.
• De längre försäljningstiderna är ett tecken på att bostadsmarknaden normaliseras. Prisutvecklingen förväntas hålla jämna steg med löneutvecklingen 2007. På områden med stor efterfrågan såsom i huvudstadsregionen kommer priserna att följa inkomstutvecklingen först i ett senare skede.
• Kontorsmarknaden har sakta återhämtat sig. I huvudstadsregionen verkar det som om efterfrågan på kontorsmarknaden förblir hög. Det ter sig som om marknaden i allt större grad indelas i gamla och nya fastigheter och fastigheter i dåligt skick måste renoveras för att motsvara efterfrågan.
• Prognoserna för affärslokalsmarknaden är fortsättningsvis positiva men på grund av det stora utbudet lokaler återstår det att se hur efterfrågan och utbudet möts i framtiden. De internationella kedjorna samt konsumenternas tro på den egna ekonomin håller dock efterfrågan hög. Användarna har allt högre krav på lokalernas skick och läge.
• För löntagare och företagare innebär oron om hur hållbar tillväxten är och de högre räntorna en ökad osäkerhet som kan senarelägga konsumtions- och investeringsbeslut.
Tilläggsuppgifter
Konjunkturprognos:
Jari Järvinen, chefsekonom, Tapiolagruppen
Tfn (09) 453 2049, förnamn.efternamn@tapiola.fi
Bostadsmarknaden:
Vesa Immonen, biträdande direktör, Tapiolagruppen
Tfn (09) 453 3412, förnamn.efternamn@tapiola.fi